ifrågasätt

Såg på uppdrag granskning i onsdags (24/3). Programmet handlade om en tjej som blivit våldtagen på en skoltoalett och trots att killen erkännt och blivit dömd för våldtäcken ställer sig samhället på hans sida och påstår att tjejen ljuger. Diskussionen om progarmet har fortsatt i media och väckt stort intresse och ilska hos människor, hur kan ett samhälle så helt vända ryggen mot en ung tjej som blivit utsatt och utan tvivel hylla en våldtäcktsman? 

Hela senariot är befängt och jag kände hur någon tog mig tillbaka hundratals år i historien och att jag fick bevittna en häxjakt. Iställer handlar det om nutid och en våldtagen 14årig tjej. 

Det som gör mig mest upprörd under programmet är de samtal som man får höra mellan reporten och ett antal vuxna personer i byn. Hur de berättar om olika verioner som de kokat ihop och hur de beskriver alla de löngner som tjejen berättat och hur det egentligen är hon som är kär i killen och endast ljuger som hämd för att han inte besvarar hennes känslor. Krösamajor och skvallerkärringar är va de framställer sig själva som! Varför föra något som man inte vet är sant vidare som kan så allvarligt forstöra två unga människors liv? Pojken borde bara fått vård och terapi och tanterna på byn borde ha hittant något annat att svallra om och tjejens kompisar borde stöttat henne när hon behövde det som mest. Men så var inte verkligheten. Alla svek, alla snackade och alla visste att hon ljög... Något som i sig endast var en lögn, för hon ljög inte.    

Sexualbrott försätter fortfarande offret i sådan skam och blir beskyllt på ett sådant sätt att man kan igen fråga sig om det inte är 1700-tal vi befinner oss i och hor det är frågan om. 2010 mina damer och herrar och det har fortfarande inte hänt någonting! "Maria blev stenad för drop och riddaren blev firad varje år", historien upprepar sig åter igen. Frågan är när vi ska lära oss att sätta större värde på människor och att detta värdet är likt för kvinnor och män.

Detta är inte ett ensamt fall, det är (enligt diskussionerna i programmet efter insläget) vanligt att skulden läggs på offret. Oftet blir inte betrott efter som att förövaren inte faller in under våra steriotypa uppfattningar om hur en våldtäcksman ska vara. En våldtäcks kan inte vara en ung, snygg och trevlig. Säger egentligen vem?  

IFRÅGASÄTTER: PATRIARKATET OCH ATT NORMEN ÄR ATT TAR MANNENS PARTI  

Finns de något meningsfullt i att blogga?

Jag har länge funderat över fenomenet blogg och bloggens påverkan på vårt sociala liv. Varför har vi ett så stort intresse av att dela med oss av de mest obetydande vardagssysslor? Varför vill vi meddela våra vänner på facebook att vi diskat färdigt och nu e redo för att se på "bonde söker fru"? Varför skrivs de meterlånga bloggar om nästintill ingenting? Jag vet inte vad de beror på men denna alldaglighet är tilltalande. Måste livet vara spännande och fantastiskt varje sekund, finns det inte någon form av tröst i att det är tillåtet att vara alldaglig. Jag skulle vilja påstå att det är så.

Men bara för att alldaglighet och intetsägande texter är något som är tilltalande är det inte därför jag har valt att ifrågasätta varför jag inte skriver i min blogg. Jag vill snarare förmedla den andra sidan av myntet. Självklart är det okej att skriva om ingenting och berätta anakdoter om ingenting så länge ni inte förväntar er att jag ska göra det eller att jag ska läsa dem. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra men jag vill vara den andra sidan. Jag vill att det ska finnas meningsfullhet i det jag skriver och det som jag förmedlar.

Men misstolka inte mig, jag gillar meningslöshet. Jag gillar inte känslan av att människor klankar ner på en för att man råkar spendera en kväll framför meningslös TV. Det är helt okej, vanpyrserier som trueblood har blivit min senaste besatthet och jag kan säga att det är fantastiskt meningslöst men jag är fast. Pinsamt nog skulle jag väl känna mig tvungen att tillägga om jag nu brydde mig. Men för enkelhetens skull gör jag inte det. Jag precis som alla andra gillar meningslöshet i någon form. Alla gillar inte vampyrserier, somliga gillar meningslös fakta på facebook och de finns de som gillar blondinbellas blogg och ebba von sydows serie om kungabröllopet. Alla har vi vår favorita meningeslöshet. 

tillåt mig bara att säga att jag vill skapa en blogg utanför meningslöshetens mystiska dragningskraft. Förmodligen sumpar det mina chanser att överhuvudtaget få någon läsare men skulle jag väl få någon som läser mina inlägg betyder de iaf att det jag skriver är inte är ett meningslöshetens tidsfördriv.

Det jag vill göra är att ifrågasätta. Bara för att jag försöker framföra något i det jag skriver betyder det inte att det är oklanerligt eller fantastiskt intressant. Det handlar inte prestige eller om mig utan om samhället och de många globala problem som bör skrivas om och diskuteras, om och om igen. De handlar just om att belysa de frågor som inte väcks utan att något diskuterar dem!

Så tillbaka i skrivarglöden efter att ha förkastat känslan av bloggars meningslöshet, bloggen är vad du gör den till, precis som allt annat.

IFRÅGASÄTTER: EN BLOGGS MENINGSLÖSHET